...idag när min kära moster blev begraven, den sista av alla syskon och i en ärbar ålder av 97 år! Kommer att sakna dig så!
Du var för mig som en extra mamma - bodde stundom hos dig och din man när jag gick i skolan och behövde övernattning när resan var allt för lång mellan hem och skola. Du och din man var underbara människor och goa! Tilläggas skall att jag saknar Er båda!
Tider kommer och tider går
Att mötas och skiljas är alltid svårt
Vi möts en dag igen i annat land
Där solen skiner och ängar är gröna
Då komma vi att glädjas åter en gång,
av nära och kära och hjärtans sång
Nu änglar din hand har tagit
Jag önskar och ber att resan dit var behaglig
Saknad så stor men i mitt hjärta glädje bor
Du för mig - var som en extra mor
Minnena kommer att leva i mitt hjärta kvar
- i alla mina levnadsdar...
Jag tackar dig moster för din tid här hos oss
I mitt minne bevarad och i glädje förståss!
Att mötas och skiljas är livets gång
Att skiljas och mötas är livets sång...
Farväl och på återseende...
Ja, nu är denna vecka snart till ända och så hoppas jag att mina krämpor också snart är!
Idag är dock den bästa dagen hitintills - ok - i morse var det inte så bra - ont i buken redan när jag vaknade men förkylningen är ändå på bättringsvägen!
I min desperation letade jag - åter igen - fram boken för huskurer med örter - och jag må säga: Woow!! Gjorde ett te på salvia och timjan och bara en femton minuter efteråt kändes magen mycket lugnare och mindre ond!!! Så jag funderar på om det är mitt nästa yrke - Att bli Örtdoktor eller som förr i tiden Örthäxa!! Vad tror Ni?
Eftersom jag även tror på "reinkarnation" så misstänker jag att jag har levt som munk på ett kloster och arbetat med örter... men det är mycket långt tillbaka, så jag ser inte det som ett framtida yrke numera! Nog för att jag och några av mina väninnor har skämtat om att bli nunnor...?! Men jag tror faktiskt att mitt intresse för örter härstammar därifrån...
Så nu "slukas" olika örter och vad de är bra till och för - med ögonen - vill jag påpeka!! Som med allt annat skall man inte pressa lyckan allt för mycket och fort - ett steg i taget! Men jag inser att jag har en hel del örter att införskaffa och även lära mig vilka i naturen som är de rätta. Så i sommar kanske Ni finner en kvinna vandrande på ängar och i skogar för att hitta olika godsaker i naturens egna skafferi... och det är därför som jag även vill ha en egen gård där jag kan ha min egna lilla örtträdgård!!
Nåja, vi får avvakta och se vad tiden för med sig... Just nu så önskar jag att jag hade petunior och penséer hemma så att jag kan göra fint i mina lådor och krukor på uteterrassen... Fastän det regnade när jag steg upp så var det 12 grader plus!!! Och nu skiner solen så våren är på intågande helt klart!! Men innan jag hittar på något som inte kräver för mycken ansträngning så väntar en god lunch!
Ha det gott där ute och NJUT!
Bilden är döpt till: "Efter regn kommer sol"
Ja, då var jag hemma denna veckan också... men hoppas att alla krämpor snart skall släppa! Förkylningen som jag fick förra veckan vill däremot inte släppa som jag trott - i natt så har det varit dubbla kuddar för att komma upp med huvudet (där det finns halsont och totalt täppt i andningshålen) och det tar mer än ca 2,5 timmar innan jag fungerar någorlunda på morgonen, så det kanske ändå är bra att jag är hemma! Men jag känner mig som en skurk!
Däremot, det som jag har varit mest rädd för och som resulterade med ett besök på akuten i lördags och som jag i går satt/låg på Gynakuten för, visade sig vara en tarminflammation! Till och med personalen där, misstänkte, när jag kom in att det kunde bli operation av äggstock, för jag fick inte äta och knappt dricka något under dagen och det var noga att veta när jag senast åt... Kändes ändå gott att veta att jag var "prio" i deras ögon!!!
Men åter igen - varför gå i fem veckor med smärta?!!! Och sedan är det akut när smärtorna tar överhand och man knappt kan gå samt tror att man skall tuppa av!? Då inser man att något ÄR fel!! Trodde att jag skulle lära mig något någon gång... Skulle vara skönt att höra att det är fler som är som jag - som drar ut på läkarbesök i det längsta!?
Nu är ordinationen att ta det lugnt - äta "tråkig" mat som läkaren sa = kokt! Äta ett pulver som jag nu i morse testade - som skall hjälpa tarmen att läka - och jag kan bara säga... yyaakkkiiii!!! Vet inte hur jag skall få i mig detta... får försöka hitta på en avledningsmanöver tror jag... Och sedan värktabletter för att försöka få bort den värsta smärtan! Jag tror att jag faktiskt skall leta reda på örtboken som kan ge bra tips om hur man botar olika krämpor med naturens egna medel... Har ett jättebra tips för rinnsnuva om någon vill ha!?
Nåja, jag lever och det kommer att bli bättre! Förhoppningsvis så kan jag komma igång med motionen igen för blodtrycket visade sig att vara 175 genom 101 igen såååå... vad väntar jag på egentligen...
Låter verkligen - nu när jag läser vad jag skriver - som om detta är en person på 70 år!!! Hahaha!!!
Eftersom det är sol ute idag och våren verkar vara på väg så sänder även jag med en vårbild idag - längtar så efter den ljuva värmen!!!
Ha det gott där ute - för det skall jag ha här inne!!
Efter en tids frånvaro så måste jag bara fatta pennan igen! Har haft en "annorlunda" helg som faktiskt överraskade mig!
Min käre särbo med flickvän - den senare alltså jag - blev inbjuden till en 6o-års fest i Danmark i helgen där jag åter igen fick erfara att det finns faktiskt skillnader mellan grannländerna. Så här i efterhand så känner jag mig gammal men under natten... ung!
Vi kom fram på lördagen vid 13.00-tiden och väl framme hos födelsedagsbarnen blev vi serverad - det som är vanligt i Danmark - danskt grovt bröd med flera olika pålägg s.k. kallskuret med öl som dryck - mycket "deijligt"!
Efter en stunds gemenskap - där jag i och för sig kände mig mycket bortkommen i tal och språk - kändes det för en stund som om att detta kommer att bli tufft... kommer jag att fixa det... orden surrade och jag kände mig som om jag riktigt var en immigrant som försökte smälta in... sorry älskling men känslan fanns där... (Till saken skall nämnas att vi oftast - när vi besöker min särbos släkt bor tillsammans hos hans syster och då hinner jag mycket bättre med i språket än när alla är samlade - no chance!!)
Nåja, efter den goda måltiden var det dags att ge sig iväg till hotellet där vi skulle stanna över natten, och det var tur att det bara var en natt... hotellet behövde lite underhåll så att säga... och en dammvippa så att all spindelväv försvann.
Festen skulle vara kl. 18.00 på en golfklubb i trakten men innan dess så skulle vi hinna byta om och koppla av - var tanken... När vi kom fram så bestämdes det att alla skulle samlas och umgås i puben bredvid och ta en öl - och ja, det var trevligt men tiden bara så hastigt försvann... Så tiden att göra sig i ordning försvann drastiskt! In i duschen och ut igen och sedan väntade taxin - jag, min särbo, hans syster med make var de sista kvar som delade på den sista taxin... problemet var att när vi skulle stiga in så kom frågan - "Är det någon som vet vart vi ska?" Undra vad chauffören tänkte...
Det hela slutade med att vår chaufför fick kontakta centralen som i sin tur fick kontakta någon av de andra bilarna så att vi till slut fick adressen till festen!!! Men vi kom fram till slut med glatt humör!
Väl framme blev det "bubbeldricka" och presentation av var och varannan... kan säga att alla namn försvann väldigt hastigt och den bästa stunden var nog när jag presenterade mig själv som min käre särbo! Ja, ja... lite får man bjuda på!
Sedan var det dags - att sätta sig till bords! Kände bara - att måtte jag bli placerad bredvid någon som jag känner!!! Och det blev jag - jag och min karl fick sitta tillsammans och vid honnörsbordet till och med!!! Tro vår förvåning! I tyst samklang försökte vi hitta anledningen till detta, men "skit sak samma" om jag får säga så - vi hade trevligt! Kvällen blev helt annorlunda än vad jag kunnat tänka mig!
Det serverades en trerätters meny - kräfta - kalvfilé - vit chokladglass - kaffe och chokladpralin och med olika drycker till allt detta! Gott var det! Vi var till och med tvungna att inse att ett ripassovin kan vara gott - så gott så vi kunde inte göra annat är att fotografera flaskan... Och vi kunde bara fortsätta hela kvällen med vad vi ville ha i dryck... kvällen och baren var öppen!
Under kvällen var det många goa tal och många härliga skratt - sign bad dock att få viss översättning senare... Vid varje avslutande tal så skulle det sägas - som i Sverige - Hurra Hurra Hurra men där stoppades det upp och sedan tog en person till orda igen och la till ett lååååånnngt Hurra! Vet inte riktigt hur jag skall förklara det... men det var annorlunda!
En trubbadur fanns också på plats under måltiden... men efteråt så förvandlades han till ett tremannaband - ett av de bästa jag någonsin har hört! De kunde verkligen spela och sjunga! Dock 98% snabba låtar... så det blev inte mycket till närkontakt...!
Men här fick jag uppleva något så kul - alla dansade från första låten till den sista!!! Det var hela tiden trångt på dansgolvet. Själv, var jag så klart uppe redan på första introt - vad annars!?... och till sista... Undra hur många kalorier som försvann?
Här blev jag dock förvånad över deras danssätt - eller kan jag kalla det dansstil?! Du dansar ihop men du dansar enskilt!? En liten blandning av swing i det hela... Först var det svårt att hänga med innan man fick in känslan i det hela - eller så kanske vi svenskar är för stela för att förstå det mjuka!? Men vilken glädje det var! Helt fantastiskt! Dansens språk måste jag säga - tillhör alla och envar! Kan säga att det var tur att jag tog med mig extra ombytesskor!
Ja, sedan blev klockan halv tre på morgonkvisten och bandet hade plockat ner sin utrustning och då plockades "mornmaet" fram som någon benämnde det - så - till baren och fixa dryck och sedan blev det danskt bröd igen och kallskuret! Gott - och hungrig var alla!
Efter det började alla på att samla ihop sig och tacka för kvällen! Sign orkade inte stå upp utan satte sig i soffan och pustade ut medan taxin var på ingående! Denna gång visste dock chauffören vart vi skulle utan att vi behövde fundera... Så klockan blev efter fyra på morgonen innan lampan blev släkt. Till råga på allt så skulle vi träffas till "morgonmålet" vid åttasnåret... sign kom lite senare ner kan jag tillägga... och där var all släkt samlad för gemenskap igen - även de som inte sov över där... Där måste jag säga att Danskarna har "familjekänsla" - så gott! Och där sitter man alla tillsammans och språkas vid en lååånnng stund... Frukosten däremot kunde ha varit mer varierad... men man kan inte få allt! Sedan var det bara att kasta sig upp på rummet och kasta ner alla saker i väskan för att checka ut och ta farväl av ett glatt och gott gäng!
När vi kom tillbaka till Göteborg runt två-snåret så blev det sängdags! Tre timmar och ändå så var man som en levande zombie hela kvällen... Men det var en mycket trevlig resa och fest i det stora hela!
Sedan så tror jag det lovades några på festen att det skulle vara kräftskiva i Göteborg i augusti månad... så vi får se... snart kanske Danskarna är på besök här...
Eftersom jag nu är så trött så avrundas allt här och nu med en vårlig bild - våren är ju här nu - eller hur? Kram till Er alla och ha en fantastisk vecka!
